Sju dagars och Vildåsnans svar till att Lindköpings stift satsar miljoner på kycklinguppfödning

Sju dagars och Vildåsnans svar till artikeln om att Kyrkan satsar miljoner på kycklinguppfödning.

Den 15 december 2016 publicerade Kyrkans tidning en artikeln om att: Linköpings stift satsar på två stora hönshus med plats för 40 000 slaktkycklingar. 

Skapelseansvar är bara fromma ord

Linköpings stift bygger anläggning för ekologisk slaktkycklingproduktion. För att tillfredsställa arrendatorn har man byggt två stora anläggningar för 40.000 kycklingar åt gången. Enligt Kyrkans Tidning sade biskop Martin Modéus i sitt invigningstal att "det är en stor dag idag när vi tar ett steg framåt mot en bättre värld". Vidare sade biskopen att "vi vill i all vår verksamhet ta ett klimat- och miljöansvar som ansvarsfulla skapelseförvaltare." Artikeln avslutas med biskopens ord: "Härmed förklarar jag anläggningen invigd för att tjäna världen och människan på ett gott sätt."

Det märkliga i sammanhanget är att artikeln inte andas någon form av reflektion eller kritisk journalistik över det etiska i detta, utan bara förmedlar intryck och polerade fraser från den festliga invigningen.

Ekologisk kycklingproduktion är djurvänligare än konventionell uppfödning. Men det är ändå så att kycklingarna endast får leva 10-12 veckor. Att de då dödas i massiv skala (150.000 - 200.000 kycklingar varje år bara i Linköpings stifts industrilokaler) är noggrant uträknat för att maximera vinsten för företaget. Dessa djur får aldrig leva för sin egen skull, utan enbart för människans vinst och smak.

Någon kanske menar att detta endast rör prästlönetillgångarna. Men ser vi till det faktum att det är biskopen själv som står för invigningen, samt de formuleringar biskopen ger, visar det tydligt att det är Svenska kyrkan som står bakom detta och inte enbart en egendomsnämnd som förvaltar kapital. Biskopen verkar inte reflektera över det slag detta ger åt alla oss medlemmar och medarbetare som värnar om hela Guds skapelse. Vi som tror att även kycklingarna är en del av Guds goda skapelse och har rätt att leva för sin egen skull.

Hur kan biskopen mena att stödet till industriell vinstmaximerad uppfödning av kycklingar är till för att tjäna världen och människan på ett gott sätt? Att Svenska kyrkan på detta sätt tar ett ansvar som "ansvarsfulla skapelseförvaltare" och tar "ett steg framåt mot en bättre värld"? Det är i så fall en starkt begränsad syn på Guds godhet till sin skapelse där människans smak och profit står i centrum. Det är fint att biskopen vid invigningen citerade Första Moseboken. Men som teolog kunde man kanske förvänta sig att han skulle gett hela sammanhanget och visat att människan från början kallades att leva inte av, utan med djuren. Då skulle Svenska kyrkan kunnat vara en profetisk motkraft. Nu liknar man mer en vänlig men menlös intetsägare och medlöpare.

Carl-Henrik Karlsson, Sju dagar

Lohla-Marie De Bie, Sju dagar

Annika Spalde, Sju dagar

Maja Ekström, Vildåsnans styrelse

Maja Floberg, Vildåsnans styrelse

Jolanta Lundgren, Vildåsnans styrelse

Martin Nykvist, Vildåsnans styrelse

Sju dagar - vår vision är en kyrka för alla där det naturliga är en kost som bidrar till god hälsa, ett hållbart klimat och inte bidrar till djurs lidande.

Vildåsnan - vi vill uppmuntra kristna att äta vegetariskt, som ett sätt att återspegla Guds kärlek till alla skapelsens varelser.

Läs även:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/slaktkycklingar-hallbar-etisk-verksamhet

Allergiker och vegetarianer stängs ute från kyrkkaffet, anser debattörerna, som vill att församlingarna serverar mer vegetarisk kost

Publicerad debattartikel i Kyrkans Tidning 2011-03- 10

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/vegetarianer-stangs-ute-fran-kyrkkaffet

 

Bild TT

 

Allergiker och vegetarianer stängs ute från kyrkkaffet, anser debattörerna, som vill att församlingarna serverar mer vegetarisk kost. Foto: Janerik Henriksson / TT

Vegetarianer stängs ute från kyrkkaffet

10 mars 2016  06:00

 

Kom som du är, uppmanas vi vid nattvarden och olika sammankomster i Svenska kyrkan. Men vid kyrkkaffet är det ofta tvärstopp, anser två debattörer.

Kyrkan pratar mycket om hjälpverksamhet och om den öppna kyrkan. Kom som du är, uppmanas vi vid nattvarden och olika sammankomster. Men vid kyrkkaffet är det ofta tvärstopp på generositeten och hänsynen! Allergikerna går en runda och läser på innehållsdeklarationen i hopp om att hitta något ätbart och vegetarianerna tar upp en medhavd frukt ur väskan.
Anledningen är att det är svårt att bryta igenom de inarbetade mönstren som finns och att byta ut den vanliga ost- och korvsmörgåsen mot några med grönsaker på, eller att få församlingen att köpa in en liter sojamjölk för dryga tian. Köttnormen och gamla tankemönster sätter stopp – för så har vi aldrig gjort förut.
Tyvärr ökar även allergikerna i antal och kyrkan borde kunna bredda sortimentet en smula, eller av ren omtanke och artighet fråga allergikerna vad de tål. Vi är ofta inte fler i församlingarna än att vi ganska snart lär oss vad de som kommer kan äta. Människorna som vill komma till kyrkan måste vara viktigare än invanda rutiner. Vårt samhälle är i dag mångkulturellt och människor lever efter nya olika livsstilar, men vi är alla förenade genom Kristus. Därför måste kyrkan vara öppen och inbjudande.
Även det ekologiska tänkandet måste få en större genomslagskraft och skulle med lätthet kunna föras in tillsammans med lite nya matvaror på bordet. Det behövs ett modernt tänkande kring kyrkkaffet och kyrklunchen som följer med i utvecklingen.
Aldrig tidigare har människor intresserat sig så mycket för hälsan, kosten och miljön, och kyrkan borde vara en självklar del i detta som är så starkt förbundet med vår kristna tro. Men i stället för att gå före, ligger kyrkan efter.
Kyrkan är känd för att skynda långsamt, men fastnar i sin egen dumhet om denna eftertänksamhet leder till att medlemmar inte kan delta i gemenskapen eller att snålheten över att köpa in några tomater och lite växtmjölk anses för dyrt. Det är snarare själva tankesättet och hur man ställer sig till att öppna upp för sina medlemmar det handlar om. I församlingarna måste vi ha förmågan att tänka utanför boxen. Inte sitta i den med fastcementerat lock. Ett mångkulturellt samhälle kräver nya sätt att tänka.
Det som krävs är mycket små förändringar till nästan ingen kostnad (eller lägre), men som skulle ge så många fler möjlighet att känna sig bekväma vid serveringar och kunna delta på lika villkor. Några olika brödsorter, tomat, gurka, paprika och växtmjölk- och margarin. Så kan fler känna sig hemma i församlingen.
Det handlar om hänsyn. Om kärleken till nästan i en liten praktisk vardagshandling. Om kristendom i praktiken där omsorg och öppenhet får råda och där kyrkan kan gå i täten för det goda.

Lohla-Marie De Bie
Carl-Henrik Karlsson
Sju dagar - för djuren, klimatet och hälsan