Här samlar vi publicerade insändare, debattartiklar och öppna brev av personer som är aktiva i Sju dagar och som utgår från vår vision.
_________________________________________
_________________________________________
Publicerad i Kyrkans tidning 2016-03-10
Allergiker och vegetarianer stängs ute från kyrkkaffet, anser debattörerna, som vill att församlingarna serverar mer vegetarisk kost.
Allergiker och vegetarianer stängs ute från kyrkkaffet, anser debattörerna, som vill att församlingarna serverar mer vegetarisk kost. Foto: Janerik Henriksson / TT
Vegetarianer stängs ute från kyrkkaffet
Kom som du är, uppmanas vi vid nattvarden och olika sammankomster i Svenska kyrkan. Men vid kyrkkaffet är det ofta tvärstopp, anser två debattörer.
Kyrkan pratar mycket om hjälpverksamhet och om den öppna kyrkan. Kom som du är, uppmanas vi vid nattvarden och olika sammankomster. Men vid kyrkkaffet är det ofta tvärstopp på generositeten och hänsynen! Allergikerna går en runda och läser på innehållsdeklarationen i hopp om att hitta något ätbart och vegetarianerna tar upp en medhavd frukt ur väskan.
Anledningen är att det är svårt att bryta igenom de inarbetade mönstren som finns och att byta ut den vanliga ost- och korvsmörgåsen mot några med grönsaker på, eller att få församlingen att köpa in en liter sojamjölk för dryga tian. Köttnormen och gamla tankemönster sätter stopp – för så har vi aldrig gjort förut.
Tyvärr ökar även allergikerna i antal och kyrkan borde kunna bredda sortimentet en smula, eller av ren omtanke och artighet fråga allergikerna vad de tål. Vi är ofta inte fler i församlingarna än att vi ganska snart lär oss vad de som kommer kan äta. Människorna som vill komma till kyrkan måste vara viktigare än invanda rutiner. Vårt samhälle är i dag mångkulturellt och människor lever efter nya olika livsstilar, men vi är alla förenade genom Kristus. Därför måste kyrkan vara öppen och inbjudande.
Även det ekologiska tänkandet måste få en större genomslagskraft och skulle med lätthet kunna föras in tillsammans med lite nya matvaror på bordet. Det behövs ett modernt tänkande kring kyrkkaffet och kyrklunchen som följer med i utvecklingen.
Aldrig tidigare har människor intresserat sig så mycket för hälsan, kosten och miljön, och kyrkan borde vara en självklar del i detta som är så starkt förbundet med vår kristna tro. Men i stället för att gå före, ligger kyrkan efter.
Kyrkan är känd för att skynda långsamt, men fastnar i sin egen dumhet om denna eftertänksamhet leder till att medlemmar inte kan delta i gemenskapen eller att snålheten över att köpa in några tomater och lite växtmjölk anses för dyrt. Det är snarare själva tankesättet och hur man ställer sig till att öppna upp för sina medlemmar det handlar om. I församlingarna måste vi ha förmågan att tänka utanför boxen. Inte sitta i den med fastcementerat lock. Ett mångkulturellt samhälle kräver nya sätt att tänka.
Det som krävs är mycket små förändringar till nästan ingen kostnad (eller lägre), men som skulle ge så många fler möjlighet att känna sig bekväma vid serveringar och kunna delta på lika villkor. Några olika brödsorter, tomat, gurka, paprika och växtmjölk- och margarin. Så kan fler känna sig hemma i församlingen.
Det handlar om hänsyn. Om kärleken till nästan i en liten praktisk vardagshandling. Om kristendom i praktiken där omsorg och öppenhet får råda och där kyrkan kan gå i täten för det goda.
Lohla-Marie De Bie
Carl-Henrik Karlsson
Sju dagar - för djuren, klimatet och hälsan
__________________________________________
Sju dagars blogg: http://sjudagartankesmedja.blogspot.se/2015/03/om-sju-dagar.html
Facebook: https://www.facebook.com/Sju-dagar-för-djuren-klimatet-och-hälsan-535253653312349/
Sju dagar finns också som en arbetsgrupp för dem som vill jobba mer aktivt för djuren, klimatet och hälsan. Kontakta oss gärna och bli en av oss i vår aktiva tankesmedja :-D
Anledningen är att det är svårt att bryta igenom de inarbetade mönstren som finns och att byta ut den vanliga ost- och korvsmörgåsen mot några med grönsaker på, eller att få församlingen att köpa in en liter sojamjölk för dryga tian. Köttnormen och gamla tankemönster sätter stopp – för så har vi aldrig gjort förut.
Tyvärr ökar även allergikerna i antal och kyrkan borde kunna bredda sortimentet en smula, eller av ren omtanke och artighet fråga allergikerna vad de tål. Vi är ofta inte fler i församlingarna än att vi ganska snart lär oss vad de som kommer kan äta. Människorna som vill komma till kyrkan måste vara viktigare än invanda rutiner. Vårt samhälle är i dag mångkulturellt och människor lever efter nya olika livsstilar, men vi är alla förenade genom Kristus. Därför måste kyrkan vara öppen och inbjudande.
Även det ekologiska tänkandet måste få en större genomslagskraft och skulle med lätthet kunna föras in tillsammans med lite nya matvaror på bordet. Det behövs ett modernt tänkande kring kyrkkaffet och kyrklunchen som följer med i utvecklingen.
Aldrig tidigare har människor intresserat sig så mycket för hälsan, kosten och miljön, och kyrkan borde vara en självklar del i detta som är så starkt förbundet med vår kristna tro. Men i stället för att gå före, ligger kyrkan efter.
Kyrkan är känd för att skynda långsamt, men fastnar i sin egen dumhet om denna eftertänksamhet leder till att medlemmar inte kan delta i gemenskapen eller att snålheten över att köpa in några tomater och lite växtmjölk anses för dyrt. Det är snarare själva tankesättet och hur man ställer sig till att öppna upp för sina medlemmar det handlar om. I församlingarna måste vi ha förmågan att tänka utanför boxen. Inte sitta i den med fastcementerat lock. Ett mångkulturellt samhälle kräver nya sätt att tänka.
Det som krävs är mycket små förändringar till nästan ingen kostnad (eller lägre), men som skulle ge så många fler möjlighet att känna sig bekväma vid serveringar och kunna delta på lika villkor. Några olika brödsorter, tomat, gurka, paprika och växtmjölk- och margarin. Så kan fler känna sig hemma i församlingen.
Det handlar om hänsyn. Om kärleken till nästan i en liten praktisk vardagshandling. Om kristendom i praktiken där omsorg och öppenhet får råda och där kyrkan kan gå i täten för det goda.
Lohla-Marie De Bie
Carl-Henrik Karlsson
Sju dagar - för djuren, klimatet och hälsan
__________________________________________
Sju dagars blogg: http://sjudagartankesmedja.blogspot.se/2015/03/om-sju-dagar.html
Facebook: https://www.facebook.com/Sju-dagar-för-djuren-klimatet-och-hälsan-535253653312349/
Sju dagar finns också som en arbetsgrupp för dem som vill jobba mer aktivt för djuren, klimatet och hälsan. Kontakta oss gärna och bli en av oss i vår aktiva tankesmedja :-D
________________________________________________
_______________________________
Insändare i tidningen Dagen 160217.
Uppvärdera djuren - och människan
Att lyfta fram förhållandena för djuren i dagens djurindustri är mycket känsligt. Frågan om djurens värde ligger och lurar som gäddan i vassen. Att mäta ett djurs eller människors värde är vanskligt för det beror på vilka grunder man mäter värdet.
Som kristna talar vi ofta om att vi människor har ett oändligt värde i det att vi är skapade och älskade av Gud. Det har på något sätt blivit en räddningsplanka för att inte behöva närma oss laddade frågor. Vi svarar med vårt mantra och så tror vi att frågan är avförd och vi ger oss själva mandat att agera härskare – långt ifrån det vi skapades till.
Men är inte också djuren skapade? Och varför skulle Gud inte älska det han har skapat? Ser man till Bibeln har människan en särställning, ett unikt uppdrag och ett oändligt värde. Denna sanning får vi inte rucka på.
Men det säger ingenting om att inte även andra varelser kan ha ett mycket högt värde. Snarare är det så att om vi uppvärderar djuren så uppvärderar vi samtidigt människan, då vi är än mer värda.
Det råder alltså inget motsatsförhållande, snarare att värdeberoendeförhållande. Dessutom är det så att när vi som människor och konsumenter – som fått mandat och ansvar av Gud själv att vårda djuren – behandlar djuren på ett ovärdigt och ibland vidrigt sätt, så degraderar vi själva vårt eget värde.
Att behandla djuren som anonyma industrialiserade köttmaskiner gör oss ovärdiga det vi är skapade till.
Lohla-Marie De Bie
Carl-Henrik Karlsson
___________________________
Djurens värde och människans ansvar
Publicerad i Kyrka och Folk, oktober 2014
Kristen tro omfattar hela livet. Något som idag ligger i tiden är frågan om djurskydd och en kosthållning där vi inte utsätter djur för onödigt lidande och onaturligt beteende i djurfabriker. Många blundar för detta, antingen bokstavligt när det visas i media, eller bildligt talat när man tänker på vad vår tids djurhållning ofta innebär.
Produktion av animalisk kost är långt mer resurskrävande och tärande på skapelsen än vegetabilisk kost. Och ständigt kommer rapporter om hälsorisker med hög köttkonsumtion, vilket ger stora vårdkostnader. Även om svaren inte är självklara, kan man inte utifrån Bibeln avfärda kost och djurhållning som något Gud inte bryr sig om. Tvärtom.
Vi lever i en värld som alltid kommer vara bristfällig. Syndafallet har skett och vi föll med det. Men det kan inte tas som intäkt för fortsatt orättfärdighet. I väntan och längtan efter den nya skapelsen har vi ett kontinuerligt ansvar för vår hälsa, djurens väl och jordens framtid. Det är sant att dessa frågor inte rör vår tros centrum. Det är vid första anblicken inte heller en fråga som handlar om själva människovärdet. Men en uppvärdering av djurens värde utifrån Guds Ord, gör att människan uppvärderas så mycket mer. Om ett djur är skapat och så högt värderat av Gud, hur mycket mer värd är då inte en människa?
Det som skiljer människan från djuren är att vi är skapade till Guds avbild, till medveten gemenskap med Skaparen och med ansvar för det skapade. Det ger oss ett oskattbart värde, men också ett ansvar inga andra skapade varelser har. I begynnelsen fick människan växter till föda och djur som sällskap. Det är alltså ursprungstanken enligt Bibeln. Senare får människan även kött att äta, vilket även Jesus gjorde.
Att äta kött är att i tacksamhet ta emot det Gud ger. Vi har rätt till det, men det är inte alltid riktigt att utnyttja sin rätt. Problemet i vår tid handlar vare sig om dödandet eller om ätandet, utan om den behandling många djur får under sin livstid. Att utsätta djur för förtryck, lidande och ett påtagligt onaturligt och ovärdigt beteende är synd mot djuren, mot skapelsen och mot Skaparen.
Alla behöver inte gå över till en vegetabilisk kost, även om det sannolikt vore det bästa ur hälso- och miljösynpunkt. Ur djursynpunkt finns kött, mjölk och ägg från djur som fått leva ett gott liv - även om det i vår tid är ovanligt även i Sverige. Att äta det är inte fel. Men vi måste inse att vi alla har ett ansvar för det vi köper och äter. Inte minst kristna och judar har ett särskilt ansvar i det att vi lärt känna Skaparen och hans omsorg om varje varelse.
Idag är det inte svårt att välja bort kött och ändå få i sig en fullt näringsrik kost. Men många är så rotade i att äta kött att alternativet inte är aktuellt - oavsett det lidande man utsätter djuren för. Det är lätt och billigt att med argument skjuta över problemet på producenter och den lagstiftande makten för att slippa ta eget ansvar, men i slutändan är det konsumenterna som styr. Vi kan tycka att det är en droppe i havet att börja äta vegetariskt om ingen annan gör det. Men det hjälper de enskilda djur som inte behöver offras på egoismens och bekvämlighetens altare.
Idag är det vissa frågor som är på tapeten. Snart kan det vara djurfrågan som blir det på allvar och det är ingen vild gissning att Svenska kyrkan kommer haka på, välsigna det nya och balansera på vågen. Men idag har vi - som i allt och alltid vill hålla oss till hela Bibeln - chansen att inte bara haka på eller i efterhand kritisera avarter, utan med en bibliskt formulerad teologi gå före och ge vägledning i dessa frågor.
Carl-Henrik Karlsson, teol kand
___________________________
Odla en näringsriktig tro
Publicerad i tidningen Dagen, mars 2015
Teologi inom diverse områden skapas ständigt av Kyrkan som gemenskap, av dess ledare och medlemmar. Men inom ett område är det märkligt tyst, tamt och livlöst. I kostens teologiska verkstad är alla maskiner stilla. Många kristna är av ett flertal anledningar intresserade av kost, men få kopplar det till den kristna tron. Vi lever dubbelliv.
Teologi inom diverse områden skapas ständigt av Kyrkan som gemenskap, av dess ledare och medlemmar. Men inom ett område är det märkligt tyst, tamt och livlöst. I kostens teologiska verkstad är alla maskiner stilla. Många kristna är av ett flertal anledningar intresserade av kost, men få kopplar det till den kristna tron. Vi lever dubbelliv.
Trots att vi värjer oss emot tanken har tron för många blivit en privatsak som inte formar hela livet, åtminstone inte kosten. Det är som om det är ett avskilt (heligt?) område i vårt liv där vi inte släpper in trons konsekvenser. Vi låter i allmänhet vår etik påverkas av vår tro, men när det kommer till kosten är det andra parametrar som spelar in. Där dras en gräns för etiken. Hit men inte längre. Här regerar smaken.
Oavsett vad vi tycker om det, är det signifikant att fastan i vår tid i princip har dött ut. Vi kan fasta från Facebook, tv, och diverse andra beroenden, men det är ytterst få som tar tillvara den mycket gamla kyrkliga traditionen att fasta från animaliska produkter under förberedelsetiderna för våra stora kyrkliga högtider. Men utanför den kristna sfären gror det i folkmyllan.
I dag är det fler och fler som väljer bort kött, mjölk och ägg utifrån ett flertal aspekter. Ofta handlar det om bättre hälsa, omsorg om djuren inom djurindustrin, samt att man vill minska bidraget till klimatförändringen. Dietister är fullt medvetna om att en väl sammansatt växtbaserad kost är fullt näringsrik och reducerar riskerna för ett flertal sjukdomar.
Vi som skriver under detta tvivlar inte på att våra svenska bönder har stor omsorg om sina djur, men det är helt klart att så att de flesta måste spela på marknadens spelplan och den är inte nådefull.
Djuren inom svensk djurindustri lever många gånger onaturliga liv med mycket lidande – det är till exempel inget vi skulle vilja utsätta våra hundar för. Och oavsett om man menar att vi lever under ett klimathot eller inte, så påverkar onekligen den massiva djuruppfödningen klimatet, troligen mer än fordonsindustrin. Men kristna sitter ofta lugnt i båten. För tron ska inte påverka våra kostval. Så säger den svenska moralen.
Men frågan är hur vi kristna i söndagens gudstjänst med munnen kan bekänna våra synder och på kyrkkaffet 53 minuter senare, med glattpolerat samvete, kan klämma i oss en skinkmacka som kommer från en svensk gris som stått inomhus på betonggolv under sitt korta pengamaximerade liv. Eller som kyrklunch bjuda på kycklingsallad från broilers som aldrig sett solljus och vars liv avslutas på ett obehagligt sätt vid 42 dagar – framavlade för att på så kort tid som möjligt ge så mycket kött till så billigt pris som möjligt. Och medan vi äter äcklas vi i samtalet av att man äter hundkött i andra delar av världen.
Vi är alla med i leken som säger att kejsaren har kläder. Vi har gjort grisarna till anonyma objekt, till slavar för våra smaklökar. Och då får hälsa, djurlidande och klimat ta ett steg tillbaka. Man kan nästan säga att i svenska kyrkor är inte djuren fridlysta, utan själva djurindustrin. Vår tids heliga ko – snart det enda som finns kvar av helighet i våra kyrkor. Allt är tillåtet. Allt är OK. Men rör inte vår kost. Varför är kyrkorna tysta när det gäller djurens lidande? Varför får vi aldrig höra biskopar ryta till om djurens arbetsläger? För att de själva äter kött från djurindustrin? För att det kan uppröra en del medlemmar?
Nu är det tid att forma en skapelseteologi som utgår från hela skapelsen – inklusive djuren. De är individer inom olika arter – skapade av Gud till glädje för oss människor och för att vara med och vårda vårt klot. Forma en teologi som vågar fråga, vågar ifrågasätta, vågar gå före och inte bara smeka opinion.
Vilken kost skapades vi till att äta? När började vi äta kött? Går det över huvud taget att jämföra den tidens djurhållning med vår tids köttproduktion? Hur mycket ska vi som kristna tänka på vår hälsa? Hur mycket ska vi som kristna tänka på miljön? Kan vi kalla oss kristna om vi redan på förhand vägrar att låta Bibelns ord (oavsett vad man kommer fram till) forma alla områden i våra liv?
Det är lätt att vara så kallat profetisk om man bara säger det som ligger i tiden. Men att sjunga i den kören är bara pinsamt. Vi önskar att kyrkliga ledare och församlingar vågar ta sitt ansvar och själva gå före. Men gör det nu och inte när samtiden och majoriteten börjat anamma det vegetariska. Då blir det bara pinsamt. Vakna nu, eller fortsätt med er törnrosasömn. Stenarna kommer att ropa.
Lohla-Marie De Bie, Maria Karlström och Carl-Henrik Karlsson,
representanter för Sju dagar - kristen vegetarisk tankesmedja.
________________________________
En försmak av det vi skapades till
(Skickades i januari 2015)
Öppet brev till Svenska kyrkans biskopar
Vi människor är skapade till att leva och låta leva. Det är vad vi är ämnade till att vara - vår identitet och bestämmelse. Det står i Bibeln att Gud skapade människan till sin avbild och sade till henne att hon skulle råda över djur och natur. Vi har ett ansvar, men det innebär inte ett egoistiskt herravälde på djurens bekostnad. För Gud säger i samma andetag vad människan skall ha att äta, nämligen "alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta." (1 Mos 1:28-30) Så var det i begynnelsen. Så kommer det en dag att bli.
Att Guds tanke är att vi - människor och djur ska leva i fred med varandra är något vi tydligt kan se hos Jesaja. (3) Det innebär bland annat att vi en dag kommer att övergå till en kost där inte den enes död är den andres bröd. Det blir en tillvaro där barmhärtighet och fred gäller jordens alla varelser. Vi är inte där än, men i väntan på den dagen kan vi med de möjligheter Gud gett oss börja ta steg för att ge rum för vad Gud en gång kommer att forma.
Paradiskost I våra församlingar konsumeras mycket mat och dryck ex. vid kyrkkaffe, kyrkluncher, fika vid bibelstudiegrupper, seminarier och möten. På liknande sätt som gudstjänsten både speglar och formar tron, så är det talande med vilken mat vi lagar och serverar vid våra samlingar. Kyrkan borde om någon vara ett föredöme, men det är långt ifrån alltid som växtbaserade alternativ finns att tillgå för de som önskar. Och det är sällan växtbaserad kost serveras som huvudmål.
Dessutom händer det att vi som inte vill äta animalier får ta bort köttet och äta "det andra" som blir kvar på tallriken. Dels signalerar det att vi som vill leva av den kost Gud gav människan i begynnelsen är udda. Dels signalerar det att det normala för en kristen är att äta kött - i praktiken oftast från djur som fötts upp inom storskalig djurindustri. Vi vill att Kyrkan skall vara en plats för alla - ingen skall stängas ute eller kännas udda bara för att man väljer att leva på det sätt Gud i begynnelsen tänkte. Ingen skall tvingas att sluta äta kött, men våra församlingar behöver bli fredade zoner där vi lever livet och främjar livet. Vi skulle önska att kyrkan - som borde vara den som höjer sin röst för de som inte har någon röst - hade mod att gå emot strömmen istället för att som idag flyta med.
Nödvändig omställning I december 2014 går Livsmedelsverkets nya kostråd ut på remiss där man uppmanar till en grönare kost med maximalt 500 g kött per person och vecka. (2) I media säger Annette Larsson på Livsmedelsverket att det bästa är att helt avstå från kött men att man har förståelse för att en tvär övergång kan vara svårt. (1)
Hans-Örjan Nohrstedt Sveriges lantbruksuniversitet skriver i UNT 24/4 2011: "I vår rika del av världen står animalier för en stor del av människors näringsintag. Det äts här avsevärt mer kött än vad som är motiverat. Detta är problematiskt då det behövs avsevärt större yta för att producera tillräckligt med mat om det görs via animalier än om det görs via vegetabilier.
En förändring mot en mindre köttkonsumtion där överkonsumtion sker ger därför möjlighet att producera mat åt behövande och/eller energigrödor och biomaterial. I till exempel Sverige används hela tre fjärdedelar av åkermarken till att producera djurfoder. I dag är dessutom en miljard människor undernärda. Hur ska mängden livsmedel kunna öka, när klimatförändringarna försämrar villkoren och när världens naturresurser, biologiska mångfald och ekosystemtjänster redan exploaterats på ett ohållbart sätt?
Det finns tre sätt att få mer mat på borden i framtiden: 1) ökad skörd per ytenhet, 2) minskade förluster i livsmedelskedjan, och 3) förändrad konsumtion främst i den rika världen. Alla tre sätten måste utnyttjas. (4)
Inte ta vad vi inte behöver Genom den kristna kyrkans historia har människor, under kortare eller längre tid, valt att leva på paradisisk kost - inte minst i fastan i advent och inför påsk. Om vi tolkar detta ställningstagande utifrån hur världen ser ut idag, kan vi tänka att det är ett ställningstagande, en livsstil, att avstå från att ta mer i från naturen än vi behöver. Vi avstår från att exploatera djuren på ett högst obarmhärtigt sätt i dagens djurindustri och vi avstår från att medverka till att utnyttja jordens resurser över dess begränsningar - något som nu även hörs från FN. (5,6) Dessutom har vi på individnivå all anledning att avstå från kött då allt fler evidensbaserade undersökningar påtalar sambandet mellan en rad sjukdomar och animalisk kost. (1) Detta i sin tur skulle minska mycket höga sjukvårdskostnader och är därför en samhällsfråga, även om det är ytterst få som vågar påtala detta.
Vi tror att ni som är biskopar i Svenska kyrkan är föredömen för många och vi skulle önska att ni, som fortsättning på klimatbrevet, vill gå före för att visa vägen till en hållbarare kost för både människor, djur och natur.
Vi kommer aldrig att kunna återställa paradiset på jorden. Men vi kan redan här och nu på jorden börja leva på det sätt vi en gång skall leva. Leva försmak av det vi skapades till. Om vi i vår tid kan leva gott utan att döda - varför skall vi då göra det?
Lohla-Marie De Bie
Carl-Henrik Karlsson
Elvira Ljungberg
Josefine Lagerström
Jakob Valdemar
Referenser
1. Livsmedelsverkets nya kostråd http://www.slv.se/sv/grupp3/Pressrum/Nyheter/Pressmeddelanden/Ata-gronare-lagom-mycket-och-rora-pa-sig-i-vardagen--forslag-till-uppdaterade-kostrad/
2. Annette Larsson Livsmedelsverket i intervju med Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19924306.ab
3 Jesaja 11:6 - 9
4 Hans-Örjan Nohrstedt prefekt Sveriges lantbruksuniversitet m. fl i UNT 24/4 2011 http://www.unt.se/asikt/debatt/bara-forskning-kan-losa-matbrist-1320062.aspx
5 "...vegetarianer som grupp löper mindre risk för ischemisk hjärtsjukdom, högt blodtryck, stroke, typ 2-diabets, vissa cancer former och övervikt..." Läkartidningen: http://www.lakartidningen.se/EditorialFiles/EA/%5BCMEA%5D/CMEA.pdf
6 http://www.theguardian.com/environment/2008/sep/07/food.foodanddrink
