LRF:s mjölkförsvar klingar falskt
Publicerad 2016-03-07 | Uppdaterad 2016-03-07 ATL Lantbrukets affärstidning
REPLIK. Alla medel är tillåtna bara ändamålet är gott. Ändamålet är att värna svensk mjölkproduktion. Medlen är osanningar och överdrifter.
Gunilla Kjellsson, ordförande i LRF Västernorrland, skrev osant i ATL den 16 februari: "Vi har världens klimat- och miljövänligaste mjölkproduktion i Sverige...". LRF:s ordförande har sagt att Sverige har världens klimatsmartaste mjölk. På LRF Mjölks hemsida står: "Världens bästa mjölk”, helt utan förklaring. FAO:s uppfattning, baserad på statistik från världens länder, är att svensk mjölk i klimatavseende är medelmåttig inom OECD.
Om biologisk mångfald skrev Kjellsson: "De (korna) bidrar med sina mular till en biologisk mångfald." Bidrar gör de visserligen, men endast marginellt och via rekryteringsdjuren. Otvetydigt håller mjölk- och köttproduktionen landskapet öppet, men hästnäringen har också betydelse.
Hela tre fjärdedelar av åkerarealen används för foder. En del av denna skulle kunna frigöras för vegetabilier för humankonsumtion om fler blev vegetarianer och då föda en större befolkning. Odling för humankonsumtion innebär också öppna landskap.
En omställning kan även frigöra areal för lågväxande energigrödor. Det behöver inte ske en stor förändring i grödval om de ska gå till energi. Vallväxter kan rötas för biogas, stråsäd kan eldas. När skogsbruket kan samla in hyggesrester, så borde det gå att odla energigrödor på åkermark.
Gunilla Kjellsson skrev: "den ökande importen av mejerivaror är förödande för den svenska landsbygden." Det är en överdrift likt LRF Mjölk:s på Twitter: "Mjölkbönderna är motorn på landsbygden.." (11/2).
Man glömmer andra näringsidkare på landsbygden, till exempel besöks-, skogs- och hästnäringen. Det finns 67 000 lantbruksföretag, av dessa är 4 300 mjölkproducenter. Dessa står för cirka 20 procent av lantbrukets produktionsvärde, som i sin tur bara är en del av landsbygdens dito.
För att hållbart kunna försörja en växande världsbefolkning med mat krävs dramatiska förändringar, bland annat en ändrad kosthållning i västvärlden och en minskning av matsvinnet. I dessa för världen viktiga frågor är LRF:s ledning tyst och ägnar sig i stället åt att värna det svenska.
Om LRF:s ledning anser att den globala miljön är överordnad svenskheten, då borde man agera starkt för att EU och världen anammar det svenska sättet att producera om det nu har "mervärde".
Man borde även informera om vilka länders mejerivaror vi ska köpa för att den totala miljöeffekten ska bli så bra som möjligt. Det är inte självklart att det bästa för miljön är att vi alltid köper svenskt. Och såväl mångfald som öppna landskap kan ordnas på annat sätt.
Det är väl en utopi att LRF:s ledning ska agera med globala förtecken och man skyller nog på medlemmarna. Man tar inte täten för en nödvändig förändring av svenskt jordbruk in i framtiden utan klamrar sig fast vid en miljödiskutabel verksamhet med stort skattestöd. Det tror jag kan leda till stagnation för såväl miljöprestanda som internationell konkurrenskraft.
Hans-Örjan Nohrstedt,
Debattör och bloggare, tidigare verksam vid Skogforsk, Forskningsrådet Formas och SLU.
.
Om biologisk mångfald skrev Kjellsson: "De (korna) bidrar med sina mular till en biologisk mångfald." Bidrar gör de visserligen, men endast marginellt och via rekryteringsdjuren. Otvetydigt håller mjölk- och köttproduktionen landskapet öppet, men hästnäringen har också betydelse.
Hela tre fjärdedelar av åkerarealen används för foder. En del av denna skulle kunna frigöras för vegetabilier för humankonsumtion om fler blev vegetarianer och då föda en större befolkning. Odling för humankonsumtion innebär också öppna landskap.
En omställning kan även frigöra areal för lågväxande energigrödor. Det behöver inte ske en stor förändring i grödval om de ska gå till energi. Vallväxter kan rötas för biogas, stråsäd kan eldas. När skogsbruket kan samla in hyggesrester, så borde det gå att odla energigrödor på åkermark.
Gunilla Kjellsson skrev: "den ökande importen av mejerivaror är förödande för den svenska landsbygden." Det är en överdrift likt LRF Mjölk:s på Twitter: "Mjölkbönderna är motorn på landsbygden.." (11/2).
Man glömmer andra näringsidkare på landsbygden, till exempel besöks-, skogs- och hästnäringen. Det finns 67 000 lantbruksföretag, av dessa är 4 300 mjölkproducenter. Dessa står för cirka 20 procent av lantbrukets produktionsvärde, som i sin tur bara är en del av landsbygdens dito.
För att hållbart kunna försörja en växande världsbefolkning med mat krävs dramatiska förändringar, bland annat en ändrad kosthållning i västvärlden och en minskning av matsvinnet. I dessa för världen viktiga frågor är LRF:s ledning tyst och ägnar sig i stället åt att värna det svenska.
Om LRF:s ledning anser att den globala miljön är överordnad svenskheten, då borde man agera starkt för att EU och världen anammar det svenska sättet att producera om det nu har "mervärde".
Man borde även informera om vilka länders mejerivaror vi ska köpa för att den totala miljöeffekten ska bli så bra som möjligt. Det är inte självklart att det bästa för miljön är att vi alltid köper svenskt. Och såväl mångfald som öppna landskap kan ordnas på annat sätt.
Det är väl en utopi att LRF:s ledning ska agera med globala förtecken och man skyller nog på medlemmarna. Man tar inte täten för en nödvändig förändring av svenskt jordbruk in i framtiden utan klamrar sig fast vid en miljödiskutabel verksamhet med stort skattestöd. Det tror jag kan leda till stagnation för såväl miljöprestanda som internationell konkurrenskraft.
Hans-Örjan Nohrstedt,
Debattör och bloggare, tidigare verksam vid Skogforsk, Forskningsrådet Formas och SLU.
.
