Det är viktigt att kyrkans gemenskap utformas så att alla känner sig välkomna. I det arbetet är fikat, kyrkkaffet och maten viktiga sammanhållande faktorer och i nästan allt församlingsarbete så delar vi gemenskapen under det att vi på ett eller annat sätt intar en måltid tillsammans. Vi har fruktstunder med de minsta, kyrkkaffet efter söndagens gudstjänst och luncher vid olika sammankomster.
Vi förenas vid måltiden och därför måste själva måltiden vara utformad så att ingen känner sig udda eller blir utan maten och fikabrödet. Att ställas utanför måltden är att ställas utanför gemenskapen.
Många veganer och vegeterianer berättar att de kommer till kyrkans fika- och matbord, och så finns det nästan ingenting, eller det finns ingenting för dem att äta tillsammans med de andra kyrkobesökarna. Vad gör man då frågar de sig? Sitter tysta hungriga, frågar efter en vegmat/ vegfika som kanske inte finns och som väcker besvärade blickar? Tyvärr finns det de som istället väljer att gå hem. Det finns ju ingenting för dem där vid bordet. Det finns till och med de som blivit ombedda att ta med sig egen mat till kyrkan, vilket är ett mycket omodernt, själviskt och inskränkt alternativ för en öppen kyrka som uppmanar sina besökare att komma som du är för att du är värdefull.
Idag finns även många allergiker, och vi blir allt mer hälso- och miljömedvetna. Utbudet och efterfrågan av ekologiska produkter öka tillsammans med att antalet personer som är vegetarianer och veganer av olika anledningar aldrig har varit så stort som nu. Därför är det mycket viktigt att församlingarna börjar förändra sitt sätt att tänka och arbeta runt måltidernas betydelse och dess utformning så att alla känner att de hör till gemenskapen även under kyrkkaffet och under luncherna.
