Tidningen Dagen - Odla en näringsrik tro
Publiserad 2015-03-11 i Tidningen Dagen http://www.dagen.se/debatt/odla-en-n%C3%A4ringsriktig-tro-1.334576
Odla en näringsriktig tro
Nu är det tid att forma en skapelseteologi som utgår från hela skapelsen – inklusive djuren. Det skriver tre representanter för den kristna vegetariska tankesmedjan Sju dagar.
Teologi inom diverse områden skapas ständigt av Kyrkan som gemenskap, av dess ledare och medlemmar. Men inom ett område är det märkligt tyst, tamt och livlöst. I kostens teologiska verkstad är alla maskiner stilla. Många kristna är av ett flertal anledningar intresserade av kost, men få kopplar det till den kristna tron. Vi lever dubbelliv.
Trots att vi värjer oss emot tanken har tron för många blivit en privatsak som inte formar hela livet, åtminstone inte kosten. Det är som om det är ett avskilt (heligt?) område i vårt liv där vi inte släpper in trons konsekvenser. Vi låter i allmänhet vår etik påverkas av vår tro, men när det kommer till kosten är det andra parametrar som spelar in. Där dras en gräns för etiken. Hit men inte längre. Här regerar smaken.
Oavsett vad vi tycker om det, är det signifikant att fastan i vår tid i princip har dött ut. Vi kan fasta från Facebook, tv, och diverse andra beroenden, men det är ytterst få som tar tillvara den mycket gamla kyrkliga traditionen att fasta från animaliska produkter under förberedelsetiderna för våra stora kyrkliga högtider. Men utanför den kristna sfären gror det i folkmyllan.
I dag är det fler och fler som väljer bort kött, mjölk och ägg utifrån ett flertal aspekter. Ofta handlar det om bättre hälsa, omsorg om djuren inom djurindustrin, samt att man vill minska bidraget till klimatförändringen.
Dietister är fullt medvetna om att en väl sammansatt växtbaserad kost är fullt näringsrik och reducerar riskerna för ett flertal sjukdomar.
Vi som skriver under detta tvivlar inte på att våra svenska bönder har stor omsorg om sina djur, men det är helt klart att så att de flesta måste spela på marknadens spelplan och den är inte nådefull.
Djuren inom svensk djurindustri lever många gånger onaturliga liv med mycket lidande – det är till exempel inget vi skulle vilja utsätta våra hundar för. Och oavsett om man menar att vi lever under ett klimathot eller inte, så påverkar onekligen den massiva djuruppfödningen klimatet, troligen mer än fordonsindustrin. Men kristna sitter ofta lugnt i båten. För tron ska inte påverka våra kostval. Så säger den svenska moralen.
Men frågan är hur vi kristna i söndagens gudstjänst med munnen kan bekänna våra synder och på kyrkkaffet 53 minuter senare, med glattpolerat samvete, kan klämma i oss en skinkmacka som kommer från en svensk gris som stått inomhus på betonggolv under sitt korta pengamaximerade liv. Eller som kyrklunch bjuda på kycklingsallad från broilers som aldrig sett solljus och vars liv avslutas på ett obehagligt sätt vid 42 dagar – framavlade för att på så kort tid som möjligt ge så mycket kött till så billigt pris som möjligt. Och medan vi äter äcklas vi i samtalet av att man äter hundkött i andra delar av världen.
Vi är alla med i leken som säger att kejsaren har kläder. Vi har gjort grisarna till anonyma objekt, till slavar för våra smaklökar. Och då får hälsa, djurlidande och klimat ta ett steg tillbaka. Man kan nästan säga att i svenska kyrkor är inte djuren fridlysta, utan själva djurindustrin. Vår tids heliga ko – snart det enda som finns kvar av helighet i våra kyrkor. Allt är tillåtet.
Allt är OK. Men rör inte vår kost. Varför är kyrkorna tysta när det gäller djurens lidande? Varför får vi aldrig höra biskopar ryta till om djurens arbetsläger? För att de själva äter kött från djurindustrin? För att det kan uppröra en del medlemmar?
Nu är det tid att forma en skapelseteologi som utgår från hela skapelsen – inklusive djuren. De är individer inom olika arter – skapade av Gud till glädje för oss människor och för att vara med och vårda vårt klot. Forma en teologi som vågar fråga, vågar ifrågasätta, vågar gå före och inte bara smeka opinion.
Vilken kost skapades vi till att äta? När började vi äta kött? Går det över huvud taget att jämföra den tidens djurhållning med vår tids köttproduktion?
Hur mycket ska vi som kristna tänka på vår hälsa? Hur mycket ska vi som kristna tänka på miljön? Kan vi kalla oss kristna om vi redan på förhand vägrar att låta Bibelns ord (oavsett vad man kommer fram till) forma alla områden i våra liv?
Det är lätt att vara så kallat profetisk om man bara säger det som ligger i tiden. Men att sjunga i den kören är bara pinsamt.
Vi önskar att kyrkliga ledare och församlingar vågar ta sitt ansvar och själva gå före. Men gör det nu och inte när samtiden och majoriteten börjat anamma det vegetariska. Då blir det bara pinsamt.
Vakna nu, eller fortsätt med er törnrosasömn. Stenarna kommer att ropa.
Lohla-Marie De Bie, Maria Karlström och Carl-Henrik Karlsson,
representanter för Sju dagar kristen vegetarisk tankesmedja.
Trots att vi värjer oss emot tanken har tron för många blivit en privatsak som inte formar hela livet, åtminstone inte kosten. Det är som om det är ett avskilt (heligt?) område i vårt liv där vi inte släpper in trons konsekvenser. Vi låter i allmänhet vår etik påverkas av vår tro, men när det kommer till kosten är det andra parametrar som spelar in. Där dras en gräns för etiken. Hit men inte längre. Här regerar smaken.
Oavsett vad vi tycker om det, är det signifikant att fastan i vår tid i princip har dött ut. Vi kan fasta från Facebook, tv, och diverse andra beroenden, men det är ytterst få som tar tillvara den mycket gamla kyrkliga traditionen att fasta från animaliska produkter under förberedelsetiderna för våra stora kyrkliga högtider. Men utanför den kristna sfären gror det i folkmyllan.
I dag är det fler och fler som väljer bort kött, mjölk och ägg utifrån ett flertal aspekter. Ofta handlar det om bättre hälsa, omsorg om djuren inom djurindustrin, samt att man vill minska bidraget till klimatförändringen.
Dietister är fullt medvetna om att en väl sammansatt växtbaserad kost är fullt näringsrik och reducerar riskerna för ett flertal sjukdomar.
Vi som skriver under detta tvivlar inte på att våra svenska bönder har stor omsorg om sina djur, men det är helt klart att så att de flesta måste spela på marknadens spelplan och den är inte nådefull.
Djuren inom svensk djurindustri lever många gånger onaturliga liv med mycket lidande – det är till exempel inget vi skulle vilja utsätta våra hundar för. Och oavsett om man menar att vi lever under ett klimathot eller inte, så påverkar onekligen den massiva djuruppfödningen klimatet, troligen mer än fordonsindustrin. Men kristna sitter ofta lugnt i båten. För tron ska inte påverka våra kostval. Så säger den svenska moralen.
Men frågan är hur vi kristna i söndagens gudstjänst med munnen kan bekänna våra synder och på kyrkkaffet 53 minuter senare, med glattpolerat samvete, kan klämma i oss en skinkmacka som kommer från en svensk gris som stått inomhus på betonggolv under sitt korta pengamaximerade liv. Eller som kyrklunch bjuda på kycklingsallad från broilers som aldrig sett solljus och vars liv avslutas på ett obehagligt sätt vid 42 dagar – framavlade för att på så kort tid som möjligt ge så mycket kött till så billigt pris som möjligt. Och medan vi äter äcklas vi i samtalet av att man äter hundkött i andra delar av världen.
Vi är alla med i leken som säger att kejsaren har kläder. Vi har gjort grisarna till anonyma objekt, till slavar för våra smaklökar. Och då får hälsa, djurlidande och klimat ta ett steg tillbaka. Man kan nästan säga att i svenska kyrkor är inte djuren fridlysta, utan själva djurindustrin. Vår tids heliga ko – snart det enda som finns kvar av helighet i våra kyrkor. Allt är tillåtet.
Allt är OK. Men rör inte vår kost. Varför är kyrkorna tysta när det gäller djurens lidande? Varför får vi aldrig höra biskopar ryta till om djurens arbetsläger? För att de själva äter kött från djurindustrin? För att det kan uppröra en del medlemmar?
Nu är det tid att forma en skapelseteologi som utgår från hela skapelsen – inklusive djuren. De är individer inom olika arter – skapade av Gud till glädje för oss människor och för att vara med och vårda vårt klot. Forma en teologi som vågar fråga, vågar ifrågasätta, vågar gå före och inte bara smeka opinion.
Vilken kost skapades vi till att äta? När började vi äta kött? Går det över huvud taget att jämföra den tidens djurhållning med vår tids köttproduktion?
Hur mycket ska vi som kristna tänka på vår hälsa? Hur mycket ska vi som kristna tänka på miljön? Kan vi kalla oss kristna om vi redan på förhand vägrar att låta Bibelns ord (oavsett vad man kommer fram till) forma alla områden i våra liv?
Det är lätt att vara så kallat profetisk om man bara säger det som ligger i tiden. Men att sjunga i den kören är bara pinsamt.
Vi önskar att kyrkliga ledare och församlingar vågar ta sitt ansvar och själva gå före. Men gör det nu och inte när samtiden och majoriteten börjat anamma det vegetariska. Då blir det bara pinsamt.
Vakna nu, eller fortsätt med er törnrosasömn. Stenarna kommer att ropa.
Lohla-Marie De Bie, Maria Karlström och Carl-Henrik Karlsson,
representanter för Sju dagar kristen vegetarisk tankesmedja.
